Under den nationella workshopen för E-ledsagning delades många kloka tankar och funderingar. En av flera tankar var hur vi kan nyttja IBIC strukturen för att bevilja GPS-larm, såväl passiva lokaliseringslarm som aktiva mobila trygghetslarm. Det är därför oerhört roligt och inspirerande att vi nu tillsammans med kommunerna och en forskare från Örebro Universitet ska skriva en skrift fokuserad processerna vid införande av GPS-larm. Utgångspunkten för skriften är resultaten av det forsknings- och utvecklingsprojekt vi drivit i nästan tre års tid tillsammans med åtta kommuner. Skriftens mål är att kommuner efter att ha läst den ska uttrycka att den gav dem förutsättningar att genomföra ett framgångsrikt införande av GPS-larm i stor skala.
Skriften har många intressanta kapitel som är viktiga för helheten. Ett sådant viktigt kapitel som jag brinner extra mycket för är förfrågningsunderlag. Min tidigare chef skrev i mitt julkort att jag givit förfrågningsunderlaget ett ansikte och jag är övertygad om att detta var både positivt och negativt (läs; utmanande). Som ny chef i en LoV kommun närmade jag mig först förfrågningsunderlaget med viss nervositet men det blev senare min bibel, stöttepelare och ja, enligt chefen mitt ansikte. Förfrågningsunderlaget blev mitt rättesnöre, min överlevnad och mitt rättfärdigande. Jag utmanades i att fundera över hur jag på bästa sättet skulle få min verksamhet att utvecklas och bli resurseffektiv med förfrågningsunderlagets förutsättningar. I ärlighetens namn tror jag även att det gjorde att jag tillslut dränerades på energi när det handlade mer om att hitta kryphål för att få intäkter än att utveckla omsorgen. När jag slutade i samma LoV kommun hade jag många visioner över hur jag hade kunde ge en bättre och kostnadseffektivare omsorg med en bättre arbetsmiljö för mina medarbetare. Vad som stoppade mig undrar ni, inte var det LoV utan ersättningsmodellen i förfrågningsunderlaget. Målet är att år2025 vara världsledande på e-hälsa och alla talar om vikten av att använda sig av välfärdsteknik, men enligt mig så gör förfrågningsunderlagen många gånger detta omöjligt.
LoV förutsätter en övergång till någon form av prestationsbaserat ersättningssystem. Omsorgstagarnas behov av insatser och biståndsbeslut uttryckas i ett givet antal timmar/insatser/aktiviteter med en viss ersättningsnivå. Ersättningsmodellen i förfrågningsunderlagen är ofta enligt mig fyrkantiga och ger inte utrymme till nytänkande. De kan till och med verka kontraproduktivt och hämmande för att införa välfärdstjänster. Tid tillsammans med omsorgstagaren är lika med ersättning och genererar pengar. Kommunen betalar lite tillspetsat för tiden och inte kvaliteten. I de förfrågningsunderlag som jag stött på handlar det om att hitta kryphål för att få ersättning. Det är inte en slump att diskussionerna på arbetsplatsträffar handlar mer om att maximera den utförda tiden än kvalitet. Det är heller ingen slump att de utförare som klarar ekonomin har en hög brukarnärvaro och utför så gott som all beviljad tid. Det är inte heller en slump att i årsredovisningar och andra sammanställningar är det siffror för brukartid som lyfts upp. I dessa rapporter framgår det hur man skall effektivisera brukartiden och det brukar stå att LOV-företag utför så gott som all beställd tid. Jag undrar varför? Jag har tyvärr inte läst om ny teknik, att inhämta kunskap från andra områden osv.
Det räcker inte att sammanlänka förfrågningsunderlag och utförare. Det måste vara kopplat till kvalitet och användarnytta och det måste vara attraktivt för såväl medborgare, personal och chefer. Med endast direkt brukartid som ersättningsmodell stimuleras man och jag inte till att hitta effektiva lösningar. Som enhetschef har jag träffat många medborgare som är tydliga med att de inte önskar ha hemtjänst men av olika skäl är i behov av stöd. Idag finns teknik för att minimera behov hjälp av fysisk person men vi anser inte det som lika kvalitativt och tittar ofta inte på sådana lösningar. Vems behov är det då vi arbetar för?
Om jag som vårdgivare har en individuellt anpassad lösning till denna person som inte innebär direkt brukartid men den enskildes behov tillgodoses så genereras ingen intäkt. Vilken utförare har råd med det? Jag väljer i längden bort regeringens ambition att vara världsledande 2025 samt nyttan med den tekniska utvecklingen, för att på kort sikt klara min budget.
Jag tänker att många av er som läser detta har ett budgetansvar och troligen är det några som har lite kämpigt att få ihop budgeten i november. Det är svårt när kontot lyser rött att säga, – hörru jag var på mässa och såg att om vi satsar på detta så får vi det här eller har ni hört Norrtälje de arbetar såhär! Det gör att många chefer i september väljer att inte satsa på välfärdteknik som betalar igen sig först i mars och om jag ska ta det ett steg till, välfärdsteknik som i förfrågningsunderlaget inte genererar intäkt.
Enligt SKL är 62 procent av våra seniorer positiva till välfärdsteknologi. Jag funderar på hur detta syns i biståndsbesluten och i förlängningen i Förfrågningsunderlagen? Om budgeten är ett sätt att kommunicera planering och beslut från kommunstyrelse samt kommunfullmäktige så måste detta synas i förfrågningsunderlagen. Förfrågningsunderlaget måste därför styras med mål och riktlinjer om införande av välfärdsteknik och de måste vara av betydelse för god ekonomisk hushållning för såväl kommun och utförare både på lång- och kort sikt, för att välfärdsteknik ska vara attraktivt.
När jag var ny som chef fick jag otroligt mycket stöd, jag fick ta del av mina kollegors samlade kompetens och erfarenheter, syftet var att utveckla mig och min verksamhet till det bästa möjliga. Jag gjorde fel, gjorde om och gjorde rätt, jag utvecklades och jag sågs som en naturlig del i verksamheten på samma sätt måste välfärdsteknik få utvecklas, ge stöd, använd dess kompetens och erfarenhet och ha fokus på att få ut bästa möjliga för den enskilde, välfärdstekniken måste ses som en naturlig del och inte en tillfällig pilot, det vill ingen vara, inte en produkt heller. Förfrågningsunderlagen måste bjuda in till att ge möjlighet till nya lösningar, nya sätt att tänka, nya erfarenheter och så vidare med ekonomiska förutsättningar. Annars kväver vi all form av utveckling. Om jag som chef inte känner att jag kan ta del av utveckling, påverka, utmana och förbättra så stagnerar jag.
Nu vill jag ta tillfället att fråga er om ni vill bidra till min och allas utveckling genom att tillsammans delta i några telefonmöten där vi kan ta fram goda exempel på förfrågningsunderlag. Vad fungerar och vad fungerar inte? Detta ska sedan presenteras i skriften så att vi ser till att möjligheten att införa välfärdsteknik rimmar väl med IBIC, välfärdsteknik, förfrågningsunderlag, goda ambitioner och inte slutar med pannkaka!