Tillsammans med de åtta kommuner som deltar i det forsknings- och utvecklingsprojekt som pågått under tre år, med målet att kunna kvalitetssäkra ett storskaligt införande av GPS-larm, så såg jag fram emot att Socialstyrelsen skulle släppa rapporten ”välfärdsteknik – en studie av användningen av trygghetskameror och GPS-larm i 12 kommuner”. Socialstyrelsens fokus var att titta på vad det innebär för olika intressenter när kommuner inför dessa två tjänster. Intressenter i det här fallet har varit de enskilda personer som tjänsterna erbjudits till, deras anhöriga, personal i omsorgen samt beslutsfattare i socialtjänsten. Tolv kommuner har vid studiebesök gett sin bild av hur de hanterar frågorna kring teknik i äldreomsorgen generellt men även specifikt gällande dessa två tjänster. Genom intervjuer har utredarna även fått en bild av hur tjänsterna påverkar de enskilda, anhöriga och personalen. Resultatet påvisade att det givit vinster och nyttoeffekter för samtliga intressentgrupper. Utvecklingsområden finns att arbeta vidare med och det är Socialstyrelsens önskan att rapporten skall användas som underlag för vidare diskussioner om vilken roll tekniken kan och bör ha i vården och omsorgen.
Efter att tagit del av rapporten kan jag konstatera att både det skrivna och oskrivna har stor betydelse i sammanhanget. Först och främst konstaterar jag att Socialstyrelsen med rapporten ställer sig positiva till användandet av GPS-larm om det sker på ett lagmässigt och etiskt försvarbart sätt. Mot detta som bas så konstaterar jag att vi i FoU-projektet har kommit oerhört långt i arbetat att möta de krav som Socialstyrelsen ställer. Jag delar många av de viktiga aspekter som Socialstyrelsen lyfter fram rörande integritet, etik, behov av flera olika larm vid upphandlingar, flera organisationsutmaningar med mera.
Först och främst är jag mycket nöjd och glad över att först regeringen, vid presentationen av den särskilda satsningen om 350 Mkr till välfärdsteknik och nu Socialstyrelsen så tydligt signalerat att de anser att GPS-larm ska användas i större utsträckning inom vård och omsorg. Har det tidigare funnits en viss tvekan kan detta nu helt undanröjas. Socialstyrelsen skriver i rapportens inledande sammanfattning: ”GPS-larmen ger en omedelbar möjlighet för användaren att leva mer autonomt och självständigt.” ”Tekniken upplevs som mindre integritetskränkande än alternativen” ”GPS-larmen kan innebära att personalen i särskilda boenden får en lugnare arbetsmiljö.”
Men, där står också; ”Organisationen och arbetssätten kring GPS-larmen är dock inte utvecklade i alla kommuner och vinsterna med GPS-larmen är inte lika lätta att påvisa när det gäller effektiviteten.” Det är just av denna anledning som de samverkande kommunerna i FoU-projektet samlats för att driva på utvecklingen. Vi har nu i tre år arbetat för att skapa förutsättningarna för att kunna breddinföra GPS-larm till flera målgrupper som får eller vill ha stöd av den kommunala omsorgen. Det handlar om att stödja allas behov, från den aktiva seniorer som erbjuds GPS-larm för att förstärka möjligheten till fortsatt självständighet i alla dagliga sysslor, personer som får hjälpmedel i enlighet med LSS-lagstiftningen, personer som bor i gruppbostäder, de som får stöd av socialpsykiatrin, personer med en begynnande eller längre gången demenssjukdom för att nämna de större grupperna. Tillsammans ser vi tydliga nyttor för alla personkategorierna och gläds av den effekt det även ger anhöriga och medarbetarna.
Men, användandet av GPS-larm måste vara kvalitetssäkrat, vilket Socialstyrelsen mycket riktigt påpekar. Därför har vi lagt stor vikt vid att tydliggöra de processer som behövs för ett kvalitetssäkrat införande på individuell basis. Något vi presenterat och fått beröm för av såväl andra kommuner, Socialstyrelsen som IVO. Dessa resultat kommer presenteras i en skrift som vi beräknar ha klart i maj-juni. Ambitionen är att skapa nytta och kunskap även innan dess.
Att utbilda är en konstform. Vad vi vill är att bidra till en trygg, kvalitetssäkrad arbetsmiljö där vi ger den enskilde en ökad livskvalitet och där vi kan utveckla omsorgen till morgondagens behov och önskningar. För att detta ska vara möjligt är inte tekniken det som bör fokuseras på utan arbetsmetodiken. Om jag ska se på mina egna år som chef inom omsorgen kan jag konstatera att jag ofta pratade om processer och hur viktigt detta är, men när ny teknik skulle implementeras så var fokus teknik och inte processer alls.
Genom att använda Posifons tjänster ges tillgång till det arbete som de samverkande kommunerna arbetat fram för att möjliggöra breddinförande av tjänsten på ett kvalitetssäkrat sätt. Tillsammans har de skapat rutiner för införande och tillvägagångssätt, plockat fram målgrupper, underlag för samtycke, låt oss fokusera på det!